Bilden är från början av 90-talet, då var jag gift med Jan Frank Pettersson, han var mobiltelefoniexpert på Ericsson.

Ca en vecka innan hade jag köpt jättefina högklackade mormorskängor och hade sytt själv en vacker 50-tals svart vinterkappa att passa med kängorna. Jag var så stolt och glad!

Vi skulle till en restaurang i Jakobsberg och jag hörde en fysisk, manlig röst inom mig säga:

"ÄLÄ LAITA NOITA KENKIÄ!"

ungefär som: "TA INTE DEM DÄR SKORNA!"

Jag hade dryckit några folköl och svarade glatt på svenska: "JAG VILL VARA FIN!"

Kvällen slutade med att jag bröt fotleden på trottoarkanten! Janne tog inte min skada på allvar och lämnade mig gråtandes i snön! En granne larmade polisen och efter några dagar operade Dr Jan Widman foten på Karolinska och allting gick bra till slut. -Dr Widman fick en fin gåva av mig som tack.

Jag lämnade Janne några år senare, för han hatade mina andliga övningar, änglar, etc. Jag valde att bo i 4 år i en cykelförråd i Gröndal hellre än att stanna kvar hos honom!

(Fun fact: Janne hittade en ny kvinna från Brasilien som trodde på änglar!)

30 år senare: varje vecka när jag klipper mina tånaglar minns jag den där händelsen, för stortåns nagel bråkar med mig: det blir lätt nageltrång som gör riktigt ont, om jag inte tar hand om den på rätt sätt.

Den manliga rösten är den samma som guidade mig att hitta boken ASK YOUR ANGELS i New York 1992.

 Rösten räddade mitt liv 1998. Rösten var samma i drömmen om asteroiden...

GISSA OM JAG HAR LÄRT MIG ATT LYSSNA PÅ DEN INRE RÖSTEN?